Brogde Bent Bente. Världens finaste lillkille. Under det år som jag ridit honom så har jag utväcklats så sjukt mycket, både som ryttare och som person. I början så rev vi alla hinder, välte i hörnen för att det gick så fort, han var sur och seg, flocksjuk, och allmänt galen. Men nu har vi tävlat, hoppat hela banor, ridit ensamma (utan flock), hoppat terräng och hoppat oxer på en meter. Men det har inte vart lätt. Flera gånger har jag önskat att jag red en annan ponny. En lättare ponny. Jag har gråtit efter ridpassen. Men nu har det börjat släppa, och allt skulle vara frid och fröjd om inte jag var så himmla lång. Jag har försökt ignorera det, men snart är det mina ben och inte hans som river hindrera. Okej det kanske var överdrivet, men ni fattar. Han är liten c-ponny, och jag är 165cm lång. Det funkar inte länge till. Så idag blir vår sista hopplektion tsm, nästa vecka galopperar vi lite barbacka på ängen. Sen är allt slut. Föralltid.

Bente är min bästis, det är till honom och ingen annan jag går när jag är ledsen. Han kan alla mina hemligheter. Han är världens finaste lilla skäck ♥ Jag gör detta för honom. Efter sommaren kommer jag vara längre. Det förstör min sitts, och blir obalans för honom. Han är värd en kortare ryttare han kan utväcklas med. Han kan gå så långt, bästa ponnyn.

Jag har bestämmt att detta passet ska bli super! Bästa Bentis... ♥

(jag vet att bilden är ful, men det är den ända jag har)
Gulis är en ganska ung häst som jag nyligen börjat rida. Han är lite "svårklassad" i stallet, det är inte så många som vill rida honom. Jag fick honom av en slump när Musse, hästen jag brukade rida, blev halt, och sen dess är det honom jag rider. Gulis är väldigt speciell, han verkar "bossig" först, men egentligen är han feg och snäll. När han litar på en som ledare blir man bästisar. Det vi jobbar på mest nu är galoppen, då han järna vill rusa. Men dett går bättre och bättre och jag funderar att anmäla oss till en lättare dressyrtävling :)